Gick på långhelg i måndags, då bestämde jag mig för att plugga flitigt hela veckan. Jag har hittills läst fem sidor i ett kompendium i svenska b som jag ska ha prov i på måndag. Kompendiumet är dessutom bara en sammanfattning av de många sidor vi egentligen ska läsa i böckerna. Men jag orkar inte så jag gör som förra provet, jag läser sammafattningen och hoppas på godkänt. Kanske, går det bättre nästa termin. Kanske kommer det bli likadant.

Jag är uttråkad, otillfredställd i livet och trött på allt jag känner till. Jag har varit här så många år, så många dagar, så många gånger att jag vill spy på bilderna av det bekanta. Men jag är skitskraj för det nya. För kan man egentligen lita på någon eller någonting numera? Det gamla känner man utan och innan, även om man kan bli överraskad någon gång, så vet man oftast hur mönstret kommer fortsätta. Det är en trygghet. Männisor som jag, jag vet inte med dig, behöver trygghet, veta att någon står bakom och kollar så att allting flyter på bra, så att du inte druknar i de höga vågorna i okända hav. Men jag känner att min vilja, livsglädje och allting annat tynar bort i den gamla säkra viken, ibland skiner även jag klart som förr, med ett sken som bländar varenda jävel på fem mils avstånd. Men så kommer de där dagarna då jag bara vill sitta, lyssna på min musik och tycka att livet suger. När jag inte kan hitta viljan hur mycket jag än letar efter den med ficklampa och skallgång. Alla dagarna däremellan går mest förbi, jag gör det jag förväntas göra och jag gör det medelmåttigt.

Jag vet att jag inte är ensam, jösses, jag är ju inte blåst. Men jag måste få ut det, annars kväver det mig. Eller gör mig galen, bokstavligt. För då sitter jag och leker psykolog för migsjälv och sen glider det iväg och helt plötsligt sitter jag där och hackar mig själv i småbitar genom att klanka ner på allt jag gjort, allt jag tänker och vad jag nu kan komma på. Därför spyr jag ut det i ord, men jag vet att många mår liknande. För,

vem fan är väl unik i en värld där alla är lika bortglömda och sinnessjuka?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Varje gång jag ser din bild tänker jag på dina kyssar som tog slut för länge sedan. Varje gång jag ser din bild tänker jag på dig naken. Varje gång jag ser din bild tänker jag på alla söta ord du sagt till mig. Varje gång jag ser din bild tänke...

Han förstår. Jag är så glad att han förstår. Men kanske är det inte han som inte förstått, kanske är det jag som inte låtit honom förstå? Jag som inte låtit honom komma in? I alla fall, vi satt och åt middag och jag sa till mamma (som redan märkt det...

Tänkte gå vidare, träffade en trevlig pojk på krogen. Synd att grabben ljuger bara. Lögner gör mig förbannad och allt annat försvinner. Blir så grinig. Skulle på tal om lögner, ljuga för min mor om vart jag sov förra lördagen. Hade lånat kompisens lä...

Han säger att han finns där om jag vill prata. Det gör han. Men det är inte alltid han lyssnar. För saker som jag tycker är viktiga verkar han tycka är struntsaker. Han finns där för mig när någon sårat mig hårt. Då blir han förbannad på personen och...

Han ville bara vänner. Det är lugnt. Träffade en trevlig kille ute igår. Alltid kul när man träffar nytt folk :D Vi ska iaf ses över en fika på söndag. Jag "verkade intressant och han ville veta mer om mig". Jag hoppas just nu mest på att jag kan få ...