Efter första natten ihop fick jag ett sms där han sa att han hörde en låt på radion i bilen hem. Den fick honom att tänka på mig och så, jätte sött. Idag var jag på spelhelgkväll hos en kompis. Efter jag kommit in från balkongen efter en cigg och irriterade tankar hörde jag frasen "Please won't you make up your mind girl. Before I wish you would die." Något liknade. Sitter just nu och letar efter låten. Tänkte skicka det till honom och säga att den fick mig att tänka på honom. Hade kanske varit elakt, så jag gjorde det inte. Dumt att förstöra den lilla chansen jag hoppas att jag har kvar. Men det tar som fan på mig att han är rädd och inte vet. För han har inte sagt det rätt ut att han inte vill ha något alls från mig. Så jag väntar, och väntar.. och väntar. Jag har väntat i flera dagar nu utan ett enda jävla ord från honom. Jag kan vänta ett tag, jag kan nöja mig med lite, med sex och fina ord. Ett tag. Men sen vill jag ta mig fan veta att han jobbar med rädslan också. För vem fan är inte rädd? Jag är skiträdd. Ingen gillar väl att bli sårad? Att gå ner sig? Att allting går åt helvete? Men vad fan, rädslan behöver väl inte förlama en? Jag är irriterad, ja, och då blir jag lätt lite elak. Det är ju för att jag gillar honom så jäkla mycket och jag är orolig att det ska ta slut. När jag är orolig, blir jag irriterad, vilket leder till arg och elak. Så är det bara. Allt jag vill är ju bara att han ska höra av sig någon jävla gång. För jag tänker fan inte göra det den här gången också. Det är något jag lovat mig själv. För jag vill att han ska visa lite intresse också. Men vem vet, jag kanske frågar efter för mycket?

At least give me something I can feel.

("Please make up your mind girl... Before I hope you die." Sista två raderna, ballt.)

Jag föredrar nog att ha magsjuka framför att vara förkyld. För när man har magsjuka så får man ligga still framför Disneyfilmer i en till två dagar och spy några gånger (vilket i och för sig inte är det minsta kul). Men om man är förkyld så kan man fortfarande vara pigg och så och man kan åka till ställen, men det är jobbigt som fan när näsan rinner och man hostar som en idiot. Och efterförkylningen som håller i sig i minst en vecka i alla fall? Den hade jag kunnat klara mig utan. Nej fy fan, magsjuka hade varit lättare. Då hade jag sovit gott också, det gör jag inte när jag är förkyld, eller när jag är frisk heller för den delen. Men usch, vill inte vara sjuk imorgon. På en fredag vill man ju vara ute med vänner och göra något kul. Men nej, jag ska vara sjuk. Så, nu ska jag dricka upp min grogg, gå och lägga mig och verkligen hålla tummarna för att förkylningen ska vara någorlunda borta imorgon när jag vaknar. Så jag kan ha kul!

You are the closest thing to perfect. Except for when you don't call, don't know what you want och when you're scared and. Just make up your mind and tell me that you want me.

Det finns så mycket jag skulle vilja säga till honom, men inte idag, och inte imorgon  heller. Kanske på söndag, om inget annat dyker upp då också. För jag måste få säga det, han måste förstå. Om det hela inte bara är en lek förståss, då spelar det ingen roll vad jag säger. Så därför hoppas jag att det är så att han bara tvekar. Han kan få tro att jag har gjort det, jag kan inte bestämma vad han ska tro, jag kan heller inte få honom att vilja ha mig om han vill inte ha mig. Men jag kan hoppas. Och det gör jag. Men om han nu bara tror på orden, missförståndet, lögnen... vad det nu än är, så vill jag tala om för honom att jag behöver ingen annan. Ända sedan vi satt på berget har jag tyckt om honom, det var någon speciellt han hade, och fortfarande har. Jag behöver inte flirta med någon annan och definitivt inte ligga med någon annan. Jag vill ju bara ha honom. Varför skulle jag försöka med någon annan när jag hoppas så mycket på någonting annat? Varför skulle jag komplicera till något så komplicerat ytterligare? Varför skulle EN man inte räcka?

Jag önskar att jag inte var så orolig för hur det kommer sluta, men det är jag. För helt plötsligt var det inte lika sött längre, inte lika varmt. Det blev kyligare och kortare. Kanske märker han själv inte av det ens, men jag gör. Tro mig, jag gör. Och jag kämpar med tårarna för jag vill inte gråta över honom, inte innan det är över i alla fall. Jag vill inte ens att det ska vara över alls. Så jag ska dricka min sprit ikväll, röka mina jävla cigaretter, se på de där jävla filmerna med folket jag har träffat alldeles för ofta och alldeles för länge. Imorgon ska jag njuta av upplevelsen och ta in allt, försöka att skjuta undan oron, och tankarna på honom. På söndag, då ska jag ta tag i det. Då ska jag fråga honom. Då hoppas jag att jag får svar och ett slut på oron. Då ska han få veta vad jag känner. Och då ska han få höra att jag minsann inte behöver eller vill ha någon annan än just honom. Men det är på söndag. Nu måste jag bara klara mig igenom ikväll och imorgon. Hålla försvaret uppe mot tårarna och mot känslorna, mot tankarna. Och på söndag, då ska jag fråga honom;

Är allt okej mellan oss?