Han säger att han finns där om jag vill prata. Det gör han. Men det är inte alltid han lyssnar. För saker som jag tycker är viktiga verkar han tycka är struntsaker. Han finns där för mig när någon sårat mig hårt. Då blir han förbannad på personen och låter mig prata ut. Då stöttar han mig. Men när det är psykiskt förstår han inte. När det är han som sårar förstår han inte. Han finns för mig när någon annan sårar mig. Men när jag mår bra då? Vart är du då? När det inte är någon annan än vi som sårar mig? Varför kan du inte finnas där då?