Tänkte gå vidare, träffade en trevlig pojk på krogen. Synd att grabben ljuger bara. Lögner gör mig förbannad och allt annat försvinner. Blir så grinig. Skulle på tal om lögner, ljuga för min mor om vart jag sov förra lördagen. Hade lånat kompisens lägenhet och jag sa att jag var hemma, skulle sova. "Själv?" frågar hon. Yes, svarar jag. Kom hem dagen efter, och jag vet att hon vet att jag ljugit, så jag erkänner vart jag sov. Hon säger att hon tänkt fråga mig om det. Mitt dåliga samvete fick mig att erkänna förresten och jag smsade med henne för att tala om att jag var hemma. Jag kunde nästan inte skriva orden. Jag hatar att ljuga, jag hatar lögner. Lögner har förstört så mycket, och det är inte ens mina egna lögner. Det är andras lögner, om mig. I alla fall, jag hatar lögnare.

"Jag hade tröjan på mig hela natten iallafall." "Och trosorna?" "Öhm... nej."

(Jag gillar mina föräldrar.